Cash is king (?)

"Normala testresultat". En suck av lättnad. Inget fel på mig. Alla små kompisar simmar som de ska i spermieprovet.

Nästa tanke. Inget fel på mig. Inget fel på henne. Men vad är då fel?

Det rationella sökandet efter felande länk står i bjärt kontrast till vår iver att famla efter minsta halmstrå av hopp. Negativa graviditetstester och vitaminkurer som ska öka chanserna att bli gravid går hand i hand med ett systematiskt letande efter fel. Kort sagt, vi skjuter på allt som rör sig.

Om det hade varit något fel på henne, eller på mig, hade det känts lättare då? Att veta vad det är som brister. Eller hade det varit en smärtsam signal om att man inte har de mest naturliga av egenskaper - förmågan att fortplanta sig.

Nu återgår jag till... väntan. Semesterstängt hos läkaren som remitterade mig till Karolinskas provmottagning K58. Jag vet vad som väntar. Mellan ett och två års väntetid för att få hjälp från landstinget. Eller minst 30.000 kronor för att få hjälp med IVF-behandling av en privat mottagning.

Jag hatar att behöva göra ett sådant val och jag vill skrika till våra landstingspolitiker. Höj skatten och öka kapaciteten hos landstingets fertilitetscentrum! Att få hjälp att bli gravid borde inte vara en fråga om pengar. Det borde enbart vara en fråga om längtan och kärlek till ett barn som inte ännu finns.


Läs även andra bloggares åsikter om spermaprov, IVF, graviditet, barnlöshet, vård, privatisering