torsdag 10 september 2009

Tio konstigheter när man längtar efter barn

Att längta efter barn innebär en stegvis förändring av mina egenskaper. Låt mig ge tio exempel:
1. Jag ser gravida magar överallt. Stora, runda, vackra, gungande, sexiga, breda, putande, diskreta, uppenbara. De är där. Överallt. I alla former.
2. Jag blir avundsjuk på tröttögda föräldrar med kolikskrikande bebisar.
3. Varje gång hon får mens vill jag spola tiden framåt tills nästa månad då den kanske kanske uteblir.
4. Alla saker jag tidigare trodde var viktiga blir sucessivt mindre viktiga.
5. När jag pratar om bebislängtan med min sambo blir jag kåt, ofrånkomligt.
6. Jag vet var de flesta bebisbutikerna i närheten av mitt jobb finns.
7. Jag vet vad begrepp som BF+2, trimester, VUL och MA betyder.
8. Jag förstår hur ont det kan göra när någon "råkar bli gravid på första försöket".
9. Jag vet hur det känns när det som kallas längtan upptar varje andetag.

10. Jag vet att lyckan inte är självklar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 7 september 2009

Idag - vi fick hopp

Hej, vi vill köpa en bebis. Lämpligt leveranstillfälle om nio månader.

Tänk om det var så enkelt.

Det är det inte.

Men ändå, vi fick hopp.

Besöket var kort, vi visste vad vi ville. Information om hur IVF fungerar. Vi ska genomgå "den korta metoden" vilket innebär att den av sprutor givna stimulansen av ägg etc. endast pågår i två veckor istället för i fyra veckor. Mindre lidande för henne. Mindre väntan för oss.

Om en månad har hon mens. Om en månad får vi börja. Om en månad tilltar nervositeten.

Vi är unga. De har inte hittat något fel på oss. Och prognosen är god. 75 till 80 procents chans att det blir en bebis inom tre behandlingar. Men även om det endast varit en procents chans så hade vi klamrat oss fast vid den procenten och gett oss iväg på den här resan.

Märkligt det där. Ett trepack. Ungefär som ett sexpack folköl. Men den här gången är det en bebis och inte en bakfylla som är i sikte. Den här gången är den inte 55 kronor utan 55 tusen kronor. Den här gången gäller det inte en fest. Den här gången gäller det livet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 6 september 2009

Imorgon - ge oss hopp

Tankar i paus.
Liv i paus.
blogg i paus.

Det har varit en sommar av väntan. Vi har bestämt oss för IVF och vi fick vänta på vårt första möte på kliniken. Det är imorgon.
I väntan på mötet är det som om livet är pausat.

Vi lever. Dagarna går. Men ändå känns det som om vi står på samma ställe hela tiden.
Ingen stark glädje, ingen djup sorg. Bara en dvala och en väntan.

Det känns nästan som ... att inget längre spelar roll. För ett drygt år sedan fantiserade vi om namn, om resor, om barnvagnar, om händer som är lika mina och om en mun som är lik hennes. Men nu - inget. Vi fantiserar inte längre.

Jag hoppas att allt känns annorlunda imorgon. Efter mötet.

Ge oss hopp.


Läs även andra bloggares åsikter om ,