söndag 25 oktober 2009

Att stå ut




Att stå ut i mörker går. Om man vet att där någonstans finns en dörr ut. Ett ljus. Ett vindöga. Men vad gör du om du inte vet att så är fallet? Vad gör du när tvivlet sätter in. Finns där verkligen en dörr, ett ljus, en möjlighet?

Fortfarande alldeles för många dagar kvar tills vi får testa om det har blivit en graviditet. Vi har såklart redan testat en gång. Trots att kliniken vill att vi ska vänta till den 2 november så prövade vi ändå. Nio dagar innan de vill, men ändå dag 28 i menscykeln. Än mer tvivel. Borde det inte blivit ett plus? Eller syns det senare med all hormonbehandling?

Tvivel. Ångest. Demoner. Kära vänner. Välkomna in i mitt liv. Ni vet var allt finns, känn er som hemma. Klös min magsäck. Vila i mina tankar. Gör mina fötter tyngre och skräm bort min sömn. Kära vänner. Väkomna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 19 oktober 2009

En dörr på glänt



Det är ett sådant här som finns i min sambo.

Av åtta ägg, blev hälften befruktade, av de befruktade, såg ett bra ut. Ett embryo, fyra celler, kan vara skillnaden mellan liv och inte liv.

Ett rum i mörker, utan fönster, svarta väggar; kan bli så ljust, blott genom en dörr som står på glänt.

Nu ska vi vänta, återigen, vänta. Vänta på graviditetstest. Den 2 november vet vi.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 13 oktober 2009

Ett liv i ett rör

Stesolid.
Sjukhuskläder.
Instruktioner.
Spermasprut.
Lugnt rum.
Gynstol.
Sära inför främlingar.
Rutin för dom.
Liv för oss.

Ultraljudsstav.
Nål.
Punktera äggblåsa.
Suga ut.
Från labbet ropar de ägg hittat.
Jag undrar, sa de inte liv.. hittat.

Åtta ägg.
Åtta rör.
Uppvaknande.
Tårar med hennes kind.
Tårar inom mig.
Hopp.
Oro.

En cell.
Kanske.
Delas till fyra.
Ett liv i ett rör.
Kanske.
Tillbaka till sin livmoder.
Liv.
Moder.


Igår sögs alltså äggen ut ur sina äggblåsor. Det blev åtta stycken. Imorgon efter lunch ska ett befruktat ägg föras tillbaka. Om de inte ringer på förmiddagen. Och säger att det inte gått som det ska. Om de inte ringer, då är min älskade gravid. Imorgon. Kl 13.30.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 9 oktober 2009

Fem för de stora och tre för de små...

Fem stora och tre små. Det är domen efter dagens ultraljud då äggblåsornas tillväxt kontrollerades. Sannolikt kan alltså åtta ägg plockas på måndag. Idealt bör det efter spurbehandlingen finnas fem till tio ägg att plocka. Så för en gångs skull går något vår väg.

Jag håller tummarna, hela handen. Nej. Hela livet. Och mer därtill.

torsdag 8 oktober 2009

Du borde verkligen bli farsa...

"Det gick på första försöket"

"Du borde verkligen bli farsa, jag rekommenderar det, helt grymt"

"När har ni tänkt att skaffa barn då"

Alla som mot sin vilja är barnlösa vet hur små meningar som formuleras i välmening kan slå i ansiktet så att det känns att blodet rinner och alla tänder faller ut ur kroppen.

Många förstår jag, distansierar sig, vill inte vara en del i andras provocerande lycka.

Min älskade får ont i hela sin existens när människor om kring henne blir gravida på beställning. "Det är orättvist". "Det borde vara vår tur nu". "Dom borde också få vänta" Jag förstår henne. Men väljer ändå ett annat sätt att se på saken.

Jag tror inte att rättvisa finns i en viss dos som portioneras ut och när någon annan fått sin rättvisa och lycka igenom så finns det mindre dos över till mig. Jag menar istället att andras tillgång till lycka varken gör till eller från för min tillgång till lycka. Det är väl logiskt. Men hjärnan är inte alltid logisk.

En sak har jag lärt mig av allt detta. Som jag inte förstått förut. Jag har förstått hur provocerande det kan vara när andra tar graviditet och liv för givet. Så mycket har jag lärt mig, att jag aldrig ska sända ut sådana signaler. De små ord av välvilja som kan göra så ont, dom skulle så enkelt kunna formuleras på ett annat sätt. Med lite empati. Med lite förståelse.

Igår tog hon blodprov. Inget verkar fel än så länge. Två sprutor per kväll. Och jag kan inget göra.

Snart sexcelibat. Eller åtminstone för min del orgasmförbud. De små liven ska tydligen frodas i avhållsamhet. En pina, men i jämförelse med hennes sprutor, blodprov, ultraljud, biverkningar osv osv. Så är några dagars avhållsamhet ganska enkelt att motivera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 5 oktober 2009

Nu springer vi

Nu är vi igång. Aldrig har några droppar blod varit så välkomnande.

En IVF-behandling får börja först när mensen kommer. Då väntar man ett par dagar ytterligare och sedan ska kvinnan prepareras genom sprutbehandlingar. För att göra en lång historia kort ska hon ta sprutor som stimulerar äggproduktion, samtidigt som hon ska ta medicin som gör att det inte går för fort. Väldigt förenklat uttryckt.

Under de två veckor fram till att äggen är redo att plockas (ja, det känns lika fruktansvärt kliniskt objektifierande av kvinnans kropp som det låter), så ska sprutor tas varje kväll, blodprov genomföras och ultraljud göras. Sen ska äggen plockas, odlas, befruktas och sättas tillbaka. Sen väntan. Djävulsk och evig väntan. Väntan som äter upp allt som kommer isin väg, glädje, sorg, energi. Allt äts upp av längtan.

Min insats? Jag ska leverera en orgasm. Men aldrig har det kännts så jobbigt att ha det så lätt.

Nu är vi på dag fem i sprutbehandlandet. Om en dryg vecka ska befruktningen ske. Befruktning - ett i vanliga fall känslolöst ord som nu känns mer vackert än alla ord i världens samlade bokverk.

Vi springer nu älskade. Känner du. Vi springer. Vi vet inte vart eller hur länge. Men vi springer.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,