God jul, god ångest.
Ruvardagar heter det. När man väntar från äggisnättning till besked. Om det blivit ett liv eller om det blivit ett slag i ansiktet.
Ett helt samhälle förbereder sig för jul. För att fira födelsen av en skäggig filur som påstår att allt har en mening som styrs av hans pappa.
Vad är det för mening?
Vad är det för mening med all sorg, med ångest, med lidande? Var är det för mening med att vissa får barn de aldrig önskat och att andra aldrig får de barn de längtat efter i eoner av tid.
Julen är en tid att vara nära de man älskar. Men det är också en tid av hyckleriets momentum. Jag blir förolämpad av religiösa påståenden om meningar och vägar utstakade av gubbar i himlen. Provocerad.
Det finns ingen mening.
Men det finns hopp. Och det hoppet har inget att göra med varken Allah, Jesus, Ganeshi, Zeus eller någon annan.
Läs även andra bloggares åsikter om IVF, barnlöshet, jul, religion
söndag 20 december 2009
fredag 11 december 2009
Nya tag, ny väntan
Nu har det gått en månad. Som känns som en livstid. Utan att det finns något värt att minnas. Allt är en väntan. Allt är en anpassning efter väntan. Mens. Sprutor. Blodprov. Frustration.
Men nu är vi mitt inne i ett nytt försök. Två veckor med sprutor passerade. Ett ägguttag genomfört.
När äggblåsorna har tömts väntar jag spänt, sittandes vid min drogade älsklings sida, på att från labbet höra de magiska orden - ägg hittat. Det skedde. Ett första steg mot ett mirakel.
De tömde henne på äggblåsorna och fick fram tolv ägg. Vi lämnar kliniken ungefär samtidigt som mina små kompisar för möta hennes ägg.
Om de inte ringer innan vi ska dit om två dagar vet vi att det finns åtminstone ett ägg, som förra gången vi försökte, som har befruktats och delat sig. Och ingen ringde.
Med nervösa steg och en mage som vill vända sig ut och in klev vi in på kliniken och fick veta att hela tre ägg har både blivit befruktade och delat sig som de ska. Ett av dem ska föras in, de två andra läggs i frysen. Ungefär som fiskpinnar eller ett glasspaket.
När hon med den mjukaste röst berättar att nu för vi in embryot. När du vänder ditt huvud och en tår rinner över din kind. När doften av klinik inte längre känns. När jag hör mina hjärtslag mer än deras röster. Då kanske det händer.
Allt tar femton minuter. Nästan mindre. Helt otroligt. Du är med embryo. På lika kort tid som jag äter en hamburgare. Det är utveckling.
Och nu... åter till väntan. Den 28onde är vår testdag. Men vi kommer såklart testa tidigare.
Läs även andra bloggares åsikter om IVF, barnlöshet, graviditet
Men nu är vi mitt inne i ett nytt försök. Två veckor med sprutor passerade. Ett ägguttag genomfört.
När äggblåsorna har tömts väntar jag spänt, sittandes vid min drogade älsklings sida, på att från labbet höra de magiska orden - ägg hittat. Det skedde. Ett första steg mot ett mirakel.
De tömde henne på äggblåsorna och fick fram tolv ägg. Vi lämnar kliniken ungefär samtidigt som mina små kompisar för möta hennes ägg.
Om de inte ringer innan vi ska dit om två dagar vet vi att det finns åtminstone ett ägg, som förra gången vi försökte, som har befruktats och delat sig. Och ingen ringde.
Med nervösa steg och en mage som vill vända sig ut och in klev vi in på kliniken och fick veta att hela tre ägg har både blivit befruktade och delat sig som de ska. Ett av dem ska föras in, de två andra läggs i frysen. Ungefär som fiskpinnar eller ett glasspaket.
När hon med den mjukaste röst berättar att nu för vi in embryot. När du vänder ditt huvud och en tår rinner över din kind. När doften av klinik inte längre känns. När jag hör mina hjärtslag mer än deras röster. Då kanske det händer.
Allt tar femton minuter. Nästan mindre. Helt otroligt. Du är med embryo. På lika kort tid som jag äter en hamburgare. Det är utveckling.
Och nu... åter till väntan. Den 28onde är vår testdag. Men vi kommer såklart testa tidigare.
Läs även andra bloggares åsikter om IVF, barnlöshet, graviditet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)