Det sägs att hoppet är det sista som överger människan.
Men jag vet inte.
Jag känner att det nästan är borta. Att livet bara styrs av reptila beteenden. Att jag är passagerare men att någon annan kör. Att inget spelar roll.
Har ni varit passagerar i ert eget liv någon gång? Har ni släppt styret, blundat, och väntat på att resan ska ta slut?
Det känns ändlöst. Men vi ska försöka. Precis som man köper två läsk och betalar för en, så har vi köpt tre behandlingar... och förvisso betalat för allihop. Vi har två gånger kvar.
Lite andra sprutor den här gången. Men först. Väntan. På nästa mens.
Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, IVF, barnlöshet, hopplöshet
fredag 6 november 2009
onsdag 4 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)