Nu springer vi

Nu är vi igång. Aldrig har några droppar blod varit så välkomnande.

En IVF-behandling får börja först när mensen kommer. Då väntar man ett par dagar ytterligare och sedan ska kvinnan prepareras genom sprutbehandlingar. För att göra en lång historia kort ska hon ta sprutor som stimulerar äggproduktion, samtidigt som hon ska ta medicin som gör att det inte går för fort. Väldigt förenklat uttryckt.

Under de två veckor fram till att äggen är redo att plockas (ja, det känns lika fruktansvärt kliniskt objektifierande av kvinnans kropp som det låter), så ska sprutor tas varje kväll, blodprov genomföras och ultraljud göras. Sen ska äggen plockas, odlas, befruktas och sättas tillbaka. Sen väntan. Djävulsk och evig väntan. Väntan som äter upp allt som kommer isin väg, glädje, sorg, energi. Allt äts upp av längtan.

Min insats? Jag ska leverera en orgasm. Men aldrig har det kännts så jobbigt att ha det så lätt.

Nu är vi på dag fem i sprutbehandlandet. Om en dryg vecka ska befruktningen ske. Befruktning - ett i vanliga fall känslolöst ord som nu känns mer vackert än alla ord i världens samlade bokverk.

Vi springer nu älskade. Känner du. Vi springer. Vi vet inte vart eller hur länge. Men vi springer.

Läs även andra bloggares åsikter om IVF, graviditet, barnlöshet