Du borde verkligen bli farsa...

"Det gick på första försöket"

"Du borde verkligen bli farsa, jag rekommenderar det, helt grymt"

"När har ni tänkt att skaffa barn då"

Alla som mot sin vilja är barnlösa vet hur små meningar som formuleras i välmening kan slå i ansiktet så att det känns att blodet rinner och alla tänder faller ut ur kroppen.

Många förstår jag, distansierar sig, vill inte vara en del i andras provocerande lycka.

Min älskade får ont i hela sin existens när människor om kring henne blir gravida på beställning. "Det är orättvist". "Det borde vara vår tur nu". "Dom borde också få vänta" Jag förstår henne. Men väljer ändå ett annat sätt att se på saken.

Jag tror inte att rättvisa finns i en viss dos som portioneras ut och när någon annan fått sin rättvisa och lycka igenom så finns det mindre dos över till mig. Jag menar istället att andras tillgång till lycka varken gör till eller från för min tillgång till lycka. Det är väl logiskt. Men hjärnan är inte alltid logisk.

En sak har jag lärt mig av allt detta. Som jag inte förstått förut. Jag har förstått hur provocerande det kan vara när andra tar graviditet och liv för givet. Så mycket har jag lärt mig, att jag aldrig ska sända ut sådana signaler. De små ord av välvilja som kan göra så ont, dom skulle så enkelt kunna formuleras på ett annat sätt. Med lite empati. Med lite förståelse.

Igår tog hon blodprov. Inget verkar fel än så länge. Två sprutor per kväll. Och jag kan inget göra.

Snart sexcelibat. Eller åtminstone för min del orgasmförbud. De små liven ska tydligen frodas i avhållsamhet. En pina, men i jämförelse med hennes sprutor, blodprov, ultraljud, biverkningar osv osv. Så är några dagars avhållsamhet ganska enkelt att motivera.

Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, IVF, lycka, barnlöshet